Amanda - frisk enligt mig själv
Hejsan allihopa! Jag anser mig själv vara frisk nu men jag får inte gå ut förrän nästa vecka. Jag är helt isolerad i mitt eget hem och vet ni vad? Det är inte direkt kul. Jag har ingenting att göra längre förutom läxor, och hur kul är det? Man vet att det har gått långt när jag till och med börjar längta tillbaka till skolan! Men mest av allt längtar jag tillbaka till tjejerna. I alla fall, en kort sammanfattning av min "hemmavecka" som har gått.
Förra torsdagen: Vaknade och mådde skit, åkte till doktorn och blev diagnostiserad med körtelfeber.. Åkte hem, åt ingenting och försökte dricka så gott jag kunde.
I Fredags: Mådde ännu sämre än torsdagen och stannade såklart hemma från skolan. Låg mest i soffan och degade. Sov inte ett piss denna natt.
I Lördags: Mormor och Morfar samt Robin hälsade på, jag var inte direkt jätterolig att vara med med tanke på att jag inte hade ätit något på flera dagar och jag gick på febernedsättande. Sov ingenting denna natt heller.
I Söndags: Samma sak som fredagen.
I Måndags: Åkte till doktorn. Tog snabbsänka och hade över 160 (de kan inte mäta över 160 med maskinen så vi vet inte exakt hur hög den var) och en frisk människas sänka ska vara på runt 10. När jag mätte sänkan så fick jag alltså ta blodprov, vilket jag hatar, jag är nämligen dödligt rädd för nålar. Ingen aning varför, det bara är så.
I Tisdags: Jag började äta, kände att jag var tvungen med tanke på att jag inte hade någon som helst styrka i kroppen, jag kunde inte ens lyfta mitt vattenglas. Men mest för att jag annars hade blivit inlagd på sös och fått dropp istället. Ännu en nål, usch usch!
Igår: Åkte till doktorn igen, pigg som fan och hon sade att jag inte behövde komma tillbaka, bara om jag började må sämre, men jag hade ingen feber igår och jag åt normalt så jag kommer inte åka tillbaka till sjukhuset på ett jävla bra tag om jag får bestämma själv! Robin kom också och hälsade på, men jag får inte börja pussa på honom igen förrän om 6 dagar. Ja, jag räknar hahah. Vill ju inte att min älskling ska må lika dåligt som jag gjorde.
Jag hade faktiskt en jävla tur att min körtelfeber gick över såpass fort. Linda mådde dåligt i ungefär en månad, lite mer när hon hade det, för mig gick det över på inte ens en vecka. Fast man vet ju aldrig, det kan ju komma tillbaka. Plus att jag kan få något annat också nu när mitt immunförsvar är så svagt. Men vi håller tummarna, right? ;)
Åh herregud så långt det här inlägget blev, jaja, ni behöver ju inte läsa allt om ni inte vill hahah. Vi hörs lite senare, ha det bra!
Puss på er! /
GLAS
Förra torsdagen: Vaknade och mådde skit, åkte till doktorn och blev diagnostiserad med körtelfeber.. Åkte hem, åt ingenting och försökte dricka så gott jag kunde.
I Fredags: Mådde ännu sämre än torsdagen och stannade såklart hemma från skolan. Låg mest i soffan och degade. Sov inte ett piss denna natt.
I Lördags: Mormor och Morfar samt Robin hälsade på, jag var inte direkt jätterolig att vara med med tanke på att jag inte hade ätit något på flera dagar och jag gick på febernedsättande. Sov ingenting denna natt heller.
I Söndags: Samma sak som fredagen.
I Måndags: Åkte till doktorn. Tog snabbsänka och hade över 160 (de kan inte mäta över 160 med maskinen så vi vet inte exakt hur hög den var) och en frisk människas sänka ska vara på runt 10. När jag mätte sänkan så fick jag alltså ta blodprov, vilket jag hatar, jag är nämligen dödligt rädd för nålar. Ingen aning varför, det bara är så.
I Tisdags: Jag började äta, kände att jag var tvungen med tanke på att jag inte hade någon som helst styrka i kroppen, jag kunde inte ens lyfta mitt vattenglas. Men mest för att jag annars hade blivit inlagd på sös och fått dropp istället. Ännu en nål, usch usch!
Igår: Åkte till doktorn igen, pigg som fan och hon sade att jag inte behövde komma tillbaka, bara om jag började må sämre, men jag hade ingen feber igår och jag åt normalt så jag kommer inte åka tillbaka till sjukhuset på ett jävla bra tag om jag får bestämma själv! Robin kom också och hälsade på, men jag får inte börja pussa på honom igen förrän om 6 dagar. Ja, jag räknar hahah. Vill ju inte att min älskling ska må lika dåligt som jag gjorde.
Jag hade faktiskt en jävla tur att min körtelfeber gick över såpass fort. Linda mådde dåligt i ungefär en månad, lite mer när hon hade det, för mig gick det över på inte ens en vecka. Fast man vet ju aldrig, det kan ju komma tillbaka. Plus att jag kan få något annat också nu när mitt immunförsvar är så svagt. Men vi håller tummarna, right? ;)
Åh herregud så långt det här inlägget blev, jaja, ni behöver ju inte läsa allt om ni inte vill hahah. Vi hörs lite senare, ha det bra!
Puss på er! /
GLAS
Kommentarer
Trackback
